http://www.youtube.com/watch?v=XmnmA1w0piI&feature=relmfu

Filmen fick mig att direkt tänka på min bror. Enough said, han förstår vad jag menar.

Därför tillägnar jag detta inlägget till min älskade bror. Förr så stod vi varandra inte nära alls,

jag förstod mig inte på dig och du förstod dig inte på mig. På senare år har vi kommit varandra närmre,

som om vi precis lärt känna varandra. Jag fick veta mer om dig , dina problem och sorger. Du fick veta

mer om mig, min diagnos, mina tankar och hur jag mår. Du frågar ofta varför jag skär mig, jag undrar ofta

varför du dricker så mycket som du gör. Din drog är alkohol, min drog är rakblad. Vi båda borde gå på avgiftning.

Du borde bli fri från alkoholen och de situationer som alkoholen framkallar.
Jag borde bli fri från rakbladen och de stirrande blickarna som uppstår.

Jag vill att du ska veta , att jag finns alltid här för dig. Någon gång hoppas jag att du kan öppna dig och prata med mig utan alkoholen som skydd. Vi finns för varandra, det vet jag. Jag vet att du bryr dig, och jag hoppas du vet att jag också gör det.

Du frågade någon gång "Vill du dö?" och jag svarade "Nej." , du frågade igen "Varför skär du dig då?"

Det de flesta inte förstår är att jag skär mig inte för att jag vill dö, jag skär mig för att det är ett sätt att överleva.

Att orka med ångesten som gnager, att orka med tankarna som springer maraton, att orka med humörsvängningarna, att orka med mina matspöken och att överhuvudtaget orka med vardagen.

Jag skadar mig på olika sätt, skär mig, låter bli att äta, äter och spyr, har sex med någon jag inte tycker om osv.

Ditt sätt att skada dig är att dricka, du ser inte själv hur långt ner i flaskan du är. Först när du själv inser att du är alkoholmissbrukare så kan du börja ta dig ur det.

Jag hoppas verkligen du läser detta..

Jag älskar dig, broder.

/ Lillsyrran.

Så fruktansvärt vackert. Inget fett. Ingen färg. Bara skinn & ben. Sådan kropp vill jag ha. Först då ska jag sluta skämmas. Först då kan jag klä mig i kjol, bikini, whatever.

Jag tänkte gå till farsan en sväng. Ringa Erik , Dricka kaffe och bara låta denna skitdagen gå förlorad och bli till ingenting. Har dock inte förmått mig till att samla kraft att göra det. Äntligen har jag cigg. Fick 3 sobril av mamma. Ska väl förmodligen till mormor i helgen. Uhm , har fått i mig ca 1 dl vaniljyoghurt med regnbågsströssel och jordsgubbskulor. Bättre än inget, I think. Mamma sa att ingen kommer kräva av mig att sköta praktiken. Tror det är skitsnack. När dom ser att jag knappt klarar av någonting längre, som att städa mitt rum, gå ut med hunden, komma iväg till praktiken och bup-mötena, då kommer dom överväga ännu ett till fosterhem. Jag vet inte om jag orkar bry mig längre, men jag vill inte till främlingar igen. Ingenting skulle bli bättre. Skulle inte känna mig trygg, skulle inte kunna prata om hur jag mår, skulle inte kunna träffa Michelle närsomhelst.

Ida Catzy Dahlstrand säger (13:53)

gör det bästa av de du har, den enda som bestämmer över hur ditt liv ska bli är du gumman

Beväpna dig med vingar säger (13:54)

Just nu känns det som att det är sjukdomen som bestämmer allt.

Beväpna dig med vingar säger (13:56)

Det känns som att jag inte har någon kontroll över någonting längre. Känns lite som att ångesten gnager på mig inifrån, och snart är jag en hög av ben som kommer blåsa bort och ingen kommer lägga märke till att jag är borta. Jag finner ingen styrka , letar överallt men styrkan har lämnat mig helt. Har ingen energi kvar längre.

Beväpna dig med vingar säger (13:57)

Men jag ska försöka kämpa.

Jag saknar dig

Ida Catzy Dahlstrand säger (14:00)

gumman, om du försvann skulle min himmel bli stjärnlös, mitt hav bli öken och min luft bli svarta hål.  låt inte ångesten vinna

Catzy är en underbar person. Saknar henne så otroligt mycket. Vill bara krama om henne och viska i hennes öra att världen inte är allt igenom ond. Men det känns som att jag skulle ljuga då.

Jag älskar dig, stumpan

Whatever, ska försöka samla styrka att gå till farsan.

See you later.

Hmm. Satt och kollade på film , minns inte vilken och minns inte vad den handlade om.
Helt plötsligt så hade jag loggat in på msn och stod och gjorde kaffe.

Tårarna rann. Vet inte varför. Känns som att jag fuckar upp allt.

Sover dåligt. Missköter praktiken. Äter dåligt. Orkar inte med vardagliga saker.

Ah. whatever.

Kände mig kreativ innan och sminkade mig annorlunda. Well.. Ugly, I know.

Hello there.

Sov bort den största delen av dagen. Resten av dagen har jag skrivit enmassa med Erik, Audrey, Jonna & L-O. Känner mig smått misslyckad, fet och äcklig. Var ute och gick en runda. Smög in i affären och köpte vaniljyoghurt och regnbågsströssel. Kom hem , tog mig en kopp kaffe och ca 1 dl yoghurt med strössel. Vill så gärna träffa Erik. Vi är så lika varandra att det nästan skrämmer mig. Tänkte städa rummet, men gav upp lika fort som jag börjat. Just nu lyssnar jag på Killing Loneliness med HIM, Dricker kaffe och letar efter det jävla ciggpaketet som försvann spårlöst.

Åh , hittade det. I fickan x)

Well.

Skriver nog mera sedan.

Rubriken är ett citat från Berny Pålssons bok Vingklippt ängel. Tycker meningen är så vacker.

Ångesten gnager i mig,

Jag känner allt det yttersta för dig,

Kärlek och vänskap, hat och förakt,

Passionerat och hett eller blod och slakt,

En ihålig känsla, saknad efter närhet,

Sitter vaken i tystnaden mitt i all ensamhet,

Timmarna flyter likt båtarna på havet,

Får ingen ordning, finner ingen klarhet,

Emotionell och trasig, förevigt ska jag leva så,

Vill omfamna döden och veta vad som händer då,

Allt var en dröm, bara en illusion i all misär,

Kan inget annat än att önska du var här,

Det må vara förbjudet, men känslan är rätt,

Önskar jag kunde ta mig igenom detta på något annat sätt,

Vi speglar varandra och finner likheter hos varandra,

Vet inte om det är med dig jag i livet vill vandra,

Tänker och funderar, vad skulle folk tro?

Kommer det att fungera, skulle kärleken gro?

Nu lämnar jag tankarna, låter natten finna svar,

För frågorna och nyfikenheten är det enda jag har kvar.

Det må inte vara det bästa jag har skrivit, men kände att jag behövde få ur mig lite tankar och sånt. JAG KAN INTE SOVA. Fan att jag måste fucka upp allt hela jävla tiden. Är så sjukt jävla trött på att jag förstör för mig själv. Praktiserade en vecka, sedan sjuk. Och nu så krånglar sömnen, hjärnan spökar också. Igår när jag hade varit & tatuerat mig och skulle hem så stod jag i trapphuset och hade ingen aning om vems trapphus jag var i och vad jag hade gjort. Stod helt förvirrad och skräckslagen och funderade på om jag var i mitt trapphus eller pappas, eller vart fan jag var. Ja, som sagt. Kan inte sova. Var ute en sväng med Michelle, pratade med Erik i telefon. Jag tror han har känslor för mig, eller har jag fel? Whatever. Orkar bara inte skriva mer nu.

Ni ska få en bild på tatueringen.