År av ångest, djupa syr, nya stygn och ett tomt hjärta.
Demoner som viskar, oftast skriker.
Nätter av ensamhet, tårar och en svidande känsla av "Forever alone"
Dagar då jag gått ut med en frätande stämpel av "Misslyckad" i pannan.
Dagar jag sovit bort, dagar jag försökt tillbringa med vardagliga saker.
Dagar jag bara rökt bort all tid, drogat bort mina sinnen, skalat bort smärtan.
Nätter av total meningslöshet, i väntan. På något. På vad?

Jag ser inte längre år av ångest framför mig.
Jag kan inte inbilla mig att någonsin pryda mina armar med nya sår, nya stygn.
Jag kan inte känna ett tomt hjärta, inte nu, inte någonsin.
Jag kan inte höra demonerna, jag känner hur de försöker komma åt mig.
Men mina tankar är ockuperade. Av dig.
Inga fler nätter av ensamhet, tårar och en svidande känsla av "Forever alone"
Ingen frätande spämpel kvar som visar världen att jag är misslyckad.
Jag sover bort dagarna, ja. För jag spenderar nätterna med dig.
Om vi inte skriver, så finns du i mina tankar, i mina drömmar.
Inga droger som kontrollerar mitt liv. Inga olagliga sådana iaf.
Nu är det inte längre jag som skalar bort smärtan, det är du.
Du lindrar den, painkiller.
Inga fler nätter av total meningslöshet. Varenda ord och sekund känns värdefull för mig.
I väntan. På något. På vad? På dig.

Jag har väntat så länge.
Jag gav upp.
Precis när jag gav upp så fann jag dig.
Mera perfekt kunde det inte bli.
Jag ser år fyllda till bredden av kärlek, glädje och hopp framför mig.
Mitt hjärta är inte längre tomt, du är mitt hjärta.

Du är min saviour. Min trygghet. Min värme.
Jag har längtat så efter dig.

All my love goes right to you, Silver <3
Vi hörs imorgon, moonlight.
Jag släpper dig inte, aldrig. <3